D-dagen
Dag 125,
Äntligen. Äntligen är det över. Jag har hållit mitt presentationstal och det gick hur bra som helst, behövde bara säga om ett ord där jag snubblade till men annars lät det både högt och tydligt. Så nu kan jag äntligen sova gott om nätterna igen, för jag har faktiskt oroat mig mer inför det här än vad jag gör inför slutprovet :P Detta var nog rent utav första gången som mina ben rent utav har vibrerat av nervositet, vilket var en lika spännande som bisarr upplevelse.
Så, låtom oss ta en titt på hur det såg ut där borta:
Här marscheras det klassvis in mot den intilliggande skolan, som jag bestämt tror är tom i övrigt. Någon form av vårledighet råder för universitetets elever om jag inte misstar mig, vilket också innebär att skolrestaurangen är stängd... Sorgen är enorm ><
Satt på plats näst längst fram tillsammans med övriga talare. Mycket folk som synes, men tack och lov endast vår egen skola, vad jag kunde se. Var rädd för att man skulle ha gjort värsta jippot av detta.
Programbladet för dagen. Där ser ni mitt namn - nere till vänster, tillsammans med med två andra från samma undervisningsnivå som jag själv.
Bara att se sitt namn i programmet gjorde ju att man blev både oroad och road på samma gång ;P
Föreläsning på föreläsning, presentation på presentation. Jag fick ju verkligen vara glad över att man inte skulle prata mer än en minut - till skillnad från de här som höll på i 7-10 minuter...
Ungefär en timme in var det dags för klass 2A: jag, och Puruma. Det hela var som sagt över på ungefär en minut och jag var sjukt nöjd efteråt över hur det hade gått, för min tex hade både en och två "fallgropar" i sig som jag var lite lätt oroad över. När jag väl stod där och levererade presentationen så kom jag på mig själv med att bara prata utan att veta vad jag sa: talet satt så himla djupt rotar i minnet att jag bara upprepade vad jag hade inövat, som en robot. Försökte att inte tänka så mycket på det utan bara låta orden rulla, så att min plötsliga närvaro och insikt inte skulle sabotera allting :P
Här är en bild från "backstage" när vi andraklassare satt och väntade på vår tur:
Därefter blev det en paus från salen och alla klasser ställde sig istället utanför för att prata om sina posters, precis som vi gjort i klassrummet förra månaden. En halvtimme senare var det tillbaka in i salen för att lyssna färdigt på de sista personerna att stå på scenen, däribland David som också kommer från Sverige och har läst här i snart 1,5 år. David har något av ett språkhuvud och kommit sjukt högt bland klasserna i skolan på kort tid, så jag var inte förvånad över att se honom på scenen.
När allting var över infann sig en obeskrivlig känsla av lättnad, tätt följt av en obeskrivlig hunger efter lunch. Så det blev lite färdigmat från ett snabbköp i närheten, där man även kan sitta och äta:
Därefter var det hög tid att ta sig hem, ta gymväskan och bege sig iväg för att utföra fredagspasset.
Och så löd alltså denna dag.
Nu ska jag snart sova gott.
Gott och lättad.