Dubbla hjärtslag!

Dag 1,

Då var det dags igen, hörni! Att min hemsida och tillika resblogg uppdateras betyder förstås bara en enda sak: ny resa till Japan! :D Som jag skrev i mitt senaste inlägg, från hösten 2016, så återkommer ju En Gaijins Vardag alltid förr eller senare eftersom min kärlek till Japan är omättlig ^^

Och just därför har det heller inte hunnit passerat mer än 1½ år sedan min senaste resa, trots hur jag avslutade denna med meningen ”nu kommer det att dröja 2 år fram till nästa resa”. Anledningen till detta är förstås enkel: hemlängtan. När det svenska vardagslivet rullade på som vanligt i höstas och oktober så småningom stod för dörren – den månad som jag ju tre gånger i rad har befunnit mig i Japan – så kände jag en tomhet inom mig. Ändå var jag så tvärsäker på att jag utan problem skulle kunna skjuta fram nästa resa till hösten 2018, när jag då kände mig så mättad av och nöjd med Kyoto redan efter 3 av mina 4 semesterveckor 2016.

Men se, nu sitter jag här på Helsingfors flygplats och inleder detta blogginlägg – för att posta det när jag väl har anlänt till Kyoto och samma gästhus som alltid! Som sagt, i höstas kände jag en så otrolig hemlängtan till Japan och mitt Kyoto att jag inte stod ut med tanken på att behöva uthärda ända tills hösten 2018 med att göra en ny resa. Således bokade jag in mig för att (åter)upptäcka den japanska våren, då jag trots allt inte har sett körsbärsträden blomma sedan 2014 – när jag blev färdig med studierna! Ska bli jätteroligt att återse landet under denna årstid, då den förstås är mycket vacker med allt som blommar ut – istället för de fällande höstträden, även om de också är fantastiskt vackra med sina skiftande färger :)

Men var är planet??

Nog med återblickar och nostalgiskt snack, vadan min dramatiska rubrik på detta första inlägg?? Jo, jag stod på Umeå Airport och kände kallsvetten byggas upp när jag fumlade med mobilen och skulle dubbelkolla datum på den elektroniska biljetten, då ingen av skärmarna för bagageinlämningen visade vare sig rätt flyg eller ens rätt flygbolag! Jag hann rent utav känna paniken välla upp när jag lyckades med att läsa på fel e-biljett, vilket fick mig att tro att jag hade tagit miste på klockslaget för när flyget skulle lämna Umeå. Men efter att ha frågat i infodisken fick jag höra att man bara ännu inte hade uppdaterat skärmarna med rätt information... Så, jaha. Tack för de dubbla hjärtslagen! :P

Vid incheckningen av bagaget kom överraskning nummer två, men denna var åtminstone positiv! Jag spenderade en hel del tid av måndag kväll med att packa och ompacka mina två väskor eftersom den ena vägde för mycket och den andra för lite – enligt min praktiska lilla väskvåg som jag köpte inför den förra utresan. Nu på flygplatsen visade det sig dock att den vägde 10 kg fel, för båda väskorna var 10 kg lättare än vad vågen hade indikerat! Tack tack, nu rymmer jag förvisso massor av souvenirer och grejer som jag verkligen vill köpa här i Japan, men det hade inte skadat om jag hade kunnat ta med mig ett par extra byxor, t-shirts och annat som jag nu istället valde att lämna hemma för att det inte verkade rymmas ;P

Komfortstolar och extra tillbehör!

Men i övrigt har hela resan gått som en dans och jag har rent utav, för första gången, testat komfortsäten ombord på flygplanet! Eftersom detta brukar kosta runt 600-800kr extra har jag aldrig tidigare brytt mig om den uppgraderingen, då flygbiljetterna trots allt går lös på cirka 7000kr totalt (vilket ändå inte är sådär jättedyrt med tanke på slutdestinationen). Men i år lyckades jag fynda biljetter för bara 5000kr (?!) och då kände jag att det kunde få vara värt ~800kr extra för att åtminstone på vägen till Japan kunna sitta mer bekvämt, och således kanske ha lättare för att sova ombord!

För det största problemet med att åka till Japan har ju för mig alltid varit tidsomställningen och jetlaggen, eftersom jag knappt lyckas få en blund ombord på flyget. Sätena må vara tillräckligt sköna för att man ska kunna uthärda 10 timmars flygande, men det är inte direkt som att man dansar runt på en sommaräng med John Blund när personalen väl släcker ned i kabinen och säger god natt. Således kunde detta bli ett intressant experiment, att få se och känna vad dessa hundralappar extra gör för skillnad i komfort och hur det i sin tur kan påverka just sömnmöjligheterna.

The Greatest Showman ombord på planet

Och tja, nog var det skönt med det extra benutrymmet men jag lyckades dessvärre inte sova vare sig bättre eller mer den här gången, utan det blev ungefär 1½ timme. Det hade kunnat bli längre om det inte vore för att besättningen plötsligt började servera frukost när jag väl hade sjunkit in i någon form av djupsömn >< Till komfortplatsen hörde dock även ett par tillbehör som jag skulle säga var bättre än på de vanliga platserna, med bland annat förbättrade hörlurar som hade brusredusering! Så med dessa på huvudet såg jag ”The Greatest Showman” och den var en riktigt underhållande och bra film – som jag är glad över att jag hade ett bra ljud till eftersom den ju innehåller många musiknummer :)

Framme vid det sedvanliga Kyoto Guest House

När jag väl kom till gästhuset var jag således otrolig trött i huvudet och valde därför att bara falla ned i sängen och sova ett par timmar, men inte så pass många att jag skulle råka sova bort kvällströttheten – som definitivt hänger över mig nu när jag skriver dessa rader. Efter tuppluren gick jag och handlade några få förnödenheter på livsmedelsbutiken Fresco här i närheten (som sedvanligt), vartefter jag började bekanta mig med alla riktigt skojfriska personer här i huset! Det har hänt mycket sedan jag var här 2016 och folk har förstås både hunnit komma och gå, och de som finns här nu är en otroligt härlig grupp där de flesta står väldigt nära varandra och är otroligt sociala – på både japanska och engelska beroende på vilka som vistas i köket och vardagsrummet :D Så det känns väldigt bra!

Det kändes också bra att Sho, som hyr ut det här stället, var så säll och trevlig att han rent utav hade lämnat ett par snacks på mitt rum som en välkomstgåva ^^ Och jag har med mig en Marabou till honom 8) Även Yuki, som jag träffade här 2016, bor fortfarande kvar och till honom hade jag packat med mig både Marabou och en påse proteinpulver! Så, nu ska det gymmas ihop igen ;D

Meddelande och snacks från Sho!

Och med det så lämnar jag er nu med ett par få, snabba bilder som jag tog medan jag var ute och handlade samt när jag gick för att handla ramen, för idag har jag förstås inte gjort så mycket eftersom jag känner mig otroligt trött och groggy pga jetlaggen. Mer skrivande imorgon!

2018-04-11 21:15

Första shoppingrundan av livsmedel

Yuki och en fransyska som jag nääästan har lärt mig namnet på X)

De så ikoniska varma och kalla dryckerna!

Lite utsikt

Lite utsikt

Lite utsikt

En tallrik ramen blev min middag