Jag hjärta Mukouyama
Dag 26,
Idag har jag varit med om den mest fantastiska hajk någonsin, tror jag bestämt. Åtminstone här i Kyoto. För hajken som jag gjorde förra året, tillsammans med den grupp fina och trevliga människor som jag då samtidigt lärde känna, bjöd ju på en väldigt omväxlande och spännande upplevelse – som tog oss längsmed såväl jordiga stigar och genom tätbevuxen skog som ovanpå höga bergstoppar längs steniga stråk.
Men idag fick jag ändå allt det jag vill och önskar av en hajk: ett ordentligt berg som kantades av ojämna stigar, branta uppförsbackar, förrädiskt underlag, tjockt med skog och fantastiska vyer. Känslan efteråt när jag väl hade tagit mig nedför berget igen... jag vet inte vad jag ska säga. Det gick inte att fånga i vare sig ord eller på bild. Det var en varm, mysig och lycklig känsla :)
Mukouyama var något som jag bara snubblade över på Google Maps för ett par dagar sedan, när jag sökte på ”hiking trails” och fick upp bland annat denna. Den verkade lång och vacker, så jag bestämde mig redan då för att försöka ta mig an den idag! Och efter att ha rest tåg i 1 timme – i samma riktning som när jag tog mig till Kurama – så inleddes äntligen vad som skulle bli en helt underbar hajk.
Efter lite drygt 2 kilometers promenad på asfalterade vägar, kom jag fram till bergets fot och den vandringsled som fanns skyltad och var ordentligt uppmärkt hela vägen från början till slut. Totalt spenderade jag närmare 2 timmar och gick cirka 1 mil allt som allt, varav 5km utgjordes av klättringen uppför (339 meter) samt nedför Mukouyama – längs en kontinuerlig led så att jag fick se bägge sidor av berget, så att säga.
Och det var som sagt helt fantastiskt... magiskt, rent utav. Speciellt när jag hade tagit mig nästan hela vägen ned och vandringen övergick från bergsleden till asfalt igen, för att ta mig tillbaka till tågstationen. Vädret kunde verkligen inte vara mer perfekt, med sin klarblåa himmel och en härlig bris som fläktade i den lagom varma solen, och detta gjorde att promenaden tillbaka till den punkt där leden inleddes kändes helt underbar.
Känslan var helt enkelt obeskrivbar. Därför slutar jag nu med att försöka fånga den i ord och ger er istället ett album på drygt 70 bilder, eftersom jag inte kunde sluta försöka fota hur vackert och härligt allting var X)
Nu lär jag verkligen sakna Kyoto efter denna upplevelse, när jag väl åker hem på fredag. Mukouyama är absolut en plats som jag vill och kommer att återbesöka i framtiden.
Tyvärr ligger bilderna i det här albumet huller om buller på grund av att uppladdningstjänsten Imgur har problem med just sorteringen av bilder i album – att allting slumpas vid uppladdningen. Förhoppningsvis blir detta löst inom kort, så att jag kan välja att auto-sortera albumets bilder efter filnamn och därefter spara förändringen.
View post on imgur.com