Tusen och en saker!
Dag 170,
Ännu en dag som har flugit förbi, tack vare allt som skulle göras! Jag vaknade redan kl 7:15 av att kroppen gick ur sin djupsömn och tänkte då "okej, jag ligger och drar mig en kvart till men sedan får det vara". Väckarklockan hade jag ställt på 8, så det var ju ändå nära i tiden :) Kan även skjuta in att jag sov himla bra i lägenheten!
Varför jag ville ta mig upp så pass tidigt har med min träningsnarkomani att göra 8) För på det "riktiga" schemat stod att ta sig tillbaka till gästhuset där jag dels behövde få min kotatsu postad samt rafsa ihop de sista småsakerna, dels invänta något form av personligt brev från posten som skulle levereras mellan 14-17. Jag hade även en förhoppning om att kunna ta mig in till stadshuset, men det blev lite för tajt med tid så därför hoppade jag över det.
Träningspasset däremot, det ville jag verkligen inte hoppa över eller behöva skjuta på alltför länge! Därför fick det helt enkelt äga rum på förmiddagen innan jag begav mig tillbaka till Uji och Kohata :)
På morgonkvisten var det ganska lagom behagligt ute, runt 10 grader skulle jag tro och sol på det. Men när jag väl hade blivit färdig på gymmet, då slog värmen till på riktigt! Idag hade Kyoto 16-17 grader varmt och sol mest hela dagen, vilket förstås var dödshärligt :D Ett ännu starkare bildbevis på detta än bilden här under får ni strax, även om de flesta förmodligen redan har sett detta på Facebook ;)
När jag kom hem till gästhuset var klockan ungefär 12 och därför hade jag gått om tid att försöka konka iväg det 20kg tunga bordet till postkontoret - som ligger cirka 6 minuters promenad från huset! Här hade jag faktiskt en himla tur, för när jag kastade ett iakttagande öga omkring mig i grannskapet så fick jag syn på en skottkärra som stod i ett skjul! Visst hade jag kunnat ta regelbundna pauser och därmed lyckats bära bordet hela vägen till posten, men nu när jag ändå hade en smidigare lösning där mitt framför ögonen på mig så tog jag den :D Vems kärran var vet jag inte, men ingen verkade då ha saknat den under de två varv som jag lånade den för (kotatsu-filten samt stolen hade jag fick egna emballage) ^^
Jag kan ju säga att personalen på posten var mäkta roade av att jag faktiskt hade paketerat en hel kotatsu ;) "Demo, watashi no taisetsu na kotatsu desu kara!" svarade jag: "Men det är ju för att det är min älskade kotatsu!" ;D
Väl tillbaka åt jag först lunch (dvs ännu mer ris och kyckling från gårdagens storkkok) och satte mig därefter att invänta brevbäraren, vilket såg ut som följer:
Det här, det här är livet kan jag säga 8D Jag hade vindruvor, jag hade sol, jag hade lite senare även kaffe och jag hade min Yotsubato-manga att läsa :) Och det var inte bara den här skönvarma upplevelsen som gjorde att jag kände mig så glad, utan även bara det faktum hur jag satt i Japan och läste en manga - på sitt originalspråk - som jag lyckades förstå alldeles utmärkt :D Det roligaste var dessutom att se hur mycket bättre jag blivit sedan senast. För jag inte har försökt läsa denna andra volym sedan någon månad tillbaka, då jag fann den vara så pass mycket mer avancerad i sitt språk än den första. Så vid det tillfället tyckte jag att det skulle vara roligare samt mer givande att vänta ett par månader extra tills jag kunde ännu fler kanji, ord och språkregler än att sitta och behöva slå huvudet i ordlexikonet.
Och skillnad, det var det som sagt - förstod mycket mer nu än då :) Jippi ^^
När jag så väl hade fått mitt brev, vilket innehöll ett medborgarkort från stadshuset som jag nu bara kommer att behöva lämna tillbaka, så gick jag raskt mot tågstationen i hopp om att kunna ta mig in till Uji och sagda plats. Men även om jag hade kunnat hoppa ombord på ett tåg 16:33 och därmed infunnit mig på kontoret 10min innan stängning, så kändes det lite onödigt stressigt och knasigt att göra... Då tar jag mig hellre i imorgon bitti istället och gör samtidigt en liten utflykt i områdets vackra natur - samt filmar allting! Videoblogg på gång med andra ord, ja :D
Middagskurret var inte långt borta. Ungefär lika nära som mitt favoritramenhak ;) Senast jag var där så pratade jag och den här karln lite hastigt om min träning - efter att ha sett mina armar, pekat och sagt ungefär "Wow, frisk och kry!" - och när jag sa att jag ofta tillagade kyckling med ris eftersom det erbjöd bra näring för min kropp, så fick jag provsmaka ett par supergoda friterade kycklingbitar som han bjöd på! :D
Så idag sa jag det till honom: att jag ville gärna äta någonting med kyckling som var tillagat på samma vis som senast ^^ Sagt och gjort blev jag serverad följande:
Och ja hörni, det är verkligen skillnad på när en sån här person står i sitt eget kök och tillagar maten (och dessutom verkligen tycker om det han gör), kontra den på skolans restaurang :D Inget fel med den dock, jag tyckte absolut att det smakade gott för vad jag fick betala för t.ex deras friterade kyckling! Men det uttalandet gäller även här 8) Denna portion kostade cirka 50kr och var väl värd det ^^
Snart dök även frun upp och hon berättade hur hon hade sett mig tidigare när jag bar på någonting stort på väg mot posten, så då drog jag den historien och de skrattade gott åt att jag var så förtjust i min kotatsu XD
Idag fick jag äntligen ta en av de många bilder som jag tänker rama in när jag kommer hem och skapa ett kollage av från Japan :') Stackars karl tyckte i efterhand att han hade ett så stort ansikte i jämförelse med oss andra två ;D Jag sa istället att det är ett vänligt och rart ansikte ^^
När vi småpratade sinsemellan så fick jag för övrigt även veta att han har en väldigt fin och mysig bild av såväl Sverige som Norge och Danmark och att de båda väldigt gärna ville till i synnerhet Norge och se det landet, som verkade så vackert och trevligt :) Han avslöjade även hur han var 77 år gammal! Tjosan! Men de är ju såna, japanerna: väldigt unga till det yttre och inre, precis som jag själv ;)
Men någon gång måste ju allt det roliga och trevliga ta slut (melodramatisk igen, ursäkta!), så till sist drog jag mig hemåt igen - med de sista ägodelarna hoprafsade. Stängde dörren till mitt rum för sista gången, låste ytterdörren för sista gången och placerade därefter nyckeln i brevlådan... Tråkigt, verkligen. Det kändes kan jag erkänna. Samtidigt är jag också glad över att äntligen ha fått allting här i huset gjort: nu kan jag koncentrera mig på att utforska denna underbara stad som är Kyoto! :)
Om man bortser från hur jag planerar att göra ett sista besök på ramenhaket innan jag lämnar landet, så är detta förmodligen sista gången som jag sitter här på Oubaku tågstation och inväntar ett tåg...
Bilduppdatering från lägenheten, bara för att få visa någonting mer än vad ni såg igår! Här har jag nu även fångat balkongdörren samt köket :) Min packning samt ett par personliga ägodelar står också att finna ^^
Sista bilden är på när jag äter ett kvällsmål i form av en skiva fullkornsbröd, en banan, en skål med nötter och en mugg grönsaksjuice! Flyttat på sängen sedan igår kväll har jag hunnit med att göra, för den observante ;) Ligger ogärna nära ett fönster pga draget och här får jag dessutom varmluften från AC:n direkt på mig!
Men ja, då var alltså ännu en dag till ända! Ska borsta tänderna, koppla av med 20 min anime och därefter sova så att jag kan kliva upp senast kl 8 imorgon också :) Tack och hej, leverpastej!
Bonus: en liten video från när jag cyklar längsmed jätteområdet som är Kyoto Imperial Palace, på väg från gymmet!