Caféstudier och polismän!
Dag 25,
Intressant titel på dagens inlägg, hmm?? Nästan lika intressant som att jag faktiskt sitter här efter kl 23 och skriver! Vad håller Tomas egentligen på med, kanske några av er frågar sig, och jag har svaren på aaalla era frågor... eller åtminstone just den där X)
Panorama över Kamo-floden nära Demachiyanagi
Först och främst, dagens planer: att ta sig till det café kring Demachiyanagi-området som jag fått höra talas om från Rebecca - den där astrevliga (citat från mig) svenska tjejen som jag ju träffade när jag återbesökte min gamla skola för cirka två veckor sedan :) När vi har småspråkats på Facebook så har Rebecca nämligen ofta befunnit sig på ett bokcafé som ligger nära såväl skolan som hennes boplats och eftersom så mycket av hennes fritid spenderades här, blev jag förstås lite nyfiken på vad detta var för ett ställe! Således begav jag mig idag iväg - ut i det fantastiska vädret som vi hade (igen) - efter att ändå ha planerat att bara ta det lugnt denna fredag och få en massa pluggat!
Från gästhuset där jag bor tog det 20-25 minuter ungefär att ta sig till caféet, som låg typ 7km bort. En bit att cykla med andra ord, ja, men alltså jag är ju direkt inte den som bangar på lite fysisk träning - eller ett bra café! ;D Och i det här vädret också så var det ganska sagolikt att få ta sig fram på det här viset. Faktum är att när jag närmade mig just tågstationen Demachiyanagi så hoppade jag av cykeln för att lägga mig på en av jättebänkarna (snarare bord med tanke på utformningen) som stod där längsmed flodbanken. Av med linnet, upp på bordet, sola lite i typ 20-30 min ^^ Där kunde heller inte någon polis komma springandes och be mig ta på mig någonting på överkroppen - som för två år sedan när jag upptäckte att det här med att vara barbröstad ute bland folk inte är helt accepterat i Japan! X) Poliser skulle dock visa sig dyka upp senare under dagen...
* 大垣書店 & Cafe*
Men sedan kom jag alltså fram till det berömda, omtalade caféet! Och det såg himla mysigt ut här inne, så jag förstod genast varför Rebecca tyckte om att sitta här :D Det ska sägas att jag faktiskt kände ett betydligt större lugn och fann miljön vara bättre än på Starbucks vid Yodobashi, som jag ju har hängt vid mest hela tiden sedan jag kom hit till landet. Starbucks är så väldigt livligt eftersom det dels är större, dels ligger centralt. Här på 大垣書店 & Cafe var det oerhört lugnt och trivsamt, förmodligen för att det dessutom hade en bokaffär intill sig och där var det överlag en mycket tystlåten atmosfär. Plus att det som sagt inte ligger mitt i centrala stan, till skillnad från Starbucks :)
Började med att äta en riktigt god pastalunch här (hade dock uppskattat mer mat på tallriken, men så är det med pasta i Japan) och därefter slog jag upp studieböckerna! Ungefär två timmar efter att ha kommit hit, kände jag plötsligt någonting väldigt kallt mot nacken och det visade sig vara en petflaska med te - som Rebecca höll i XD Jag var så pass inne i mitt lilla grammatikprov just då att jag inte ens märkte hur hon smög upp bakom mig ^^
"Hej kom och hjälp mig"-bilden :P
Och här blev vi sittande - i 8 timmar! Ända tills personalen sa till oss att "ursäkta men vi stänger faktiskt nu" XD Jag själv spenderade alltså totalt 10 timmar här! Men det var också en av de trevligaste och bästa dagar jag haft här i Kyoto, även om jag nu ser typ neddrogad ut på den här bilden medan Rebecca däremot är lika glad och söt som hon var på KICL ^^
Under denna tid blev det ömsom pluggande, ömsom pratande. Rebecca gjorde sina faktiska läxor medan jag avslutade mitt "prov" och därefter repeterade hela den första Minna no Nihongo! Läste igenom alla glosor och all grammatik. Förvånades över hur pass många ord och grejer som jag fortfarande kom ihåg. Känns skönt att veta att det faktiskt sitter kvar där någonstans i bakhuvudet, för ibland undrar jag verkligen hur pass länge jag egentligen har hållit på med mina studier - så dålig som jag kan vara på att såväl tala som att uppfatta vad folk säger till mig!? X)
Väldigt effektiv dag rent studiemässigt med andra ord och det var så rolig att få göra det i sällskap också! Även om vi nu båda sjönk in fullständigt i japanskan emellanåt så gjorde det så mycket att bara ha någon bredvid sig på det där viset, som man ibland kunde vända sig till bara för att få rensa huvudet och piggna till genom att språkas lite :)
Kvällsmaten vid 21-snåret varpå jag tog itu med de sista kapitlen.
Men när vi sedan skiljdes åt och cyklade iväg åt varsitt håll så hände det. Jag har nu blivit "jagad" av polis två gånger i Japan, så det här börjar alltså bli en trend som sker var gång jag kommer till landet XD
Jag hann nämligen bara cykla knappt 20 meter så hörde jag någon bakom mig som kom springandes. Det var en polisman som ville dubbelkolla var låset på cykeln satt, att jag hade nyckeln till detta och framförallt: att cykeln faktiskt stod registrerad på mig. För ni som även har följt mina gamla blogginlägg från studieperioden vet ju att alla cyklar här blir registrerade på sin ägare när man köper dem!
Fast... den här cykeln är ju dock köpt från de som sköter gästhuset där jag bor. Alltså finns där inga registreringsbevis eller papper på ägandeskap - jag bara överräckte 3000 Yen och fick en cykelnyckel i utbyte. Att förklara allt detta, på japanska, tog "lite tid". Efter ungefär 10 minuter där ute på gatan i mörkret så dök ytterligare en polisman upp. Och därefter en tredje... X) Sedan leddes jag iväg till ett väldigt närliggande litet polisbås/kontor där jag fick parkera cykeln och kliva in i för att sätta mig ned. Samtidigt som en fjärde polisman dök upp!
Orolig? Jag? Där och då? Alltså... lite ja XD Men jag hade ju som ingenting att egentligen oroa mig för eftersom allt hade gått rätt till, så vitt jag visste, och cykeln verkligen var min. Jag saknade dock bra medel för att styrka detta och det var knappt så att jag kom ihåg namnet på personen som jag träffade här första dagen å köpte cykeln samt fick nycklarna till mitt rum av.
Hursomhelst, efter ungefär 20 minuter (totalt) släppte man iväg mig. Då var allting tydligen under kontroll och man önskade mig en försiktig cykeltur samt tackade för samarbetet. Det blev väldigt komiskt när en av dem frågade hur länge jag skulle stanna i landet och jag förklarade att jag kommit hit för tre veckor sedan och skulle åka hem på måndag. Liksom, av alla dagar och kvällar som det här kunde hända på, så sker det förstås med bara tre dagar kvar i landet X'D
Men ja, det gick som sagt bra till sist och jag tog mig hela vägen hem! Nu ska jag förstås sova ordentligt men ville bara få detta "rapporterat" först eftersom morgondagens inlägg kommer att handla om en massa andra roligheter, som jag har planerade med Manabu och Andrew från hajken!
Mer om den saken imorgon :D
God natt!