Drömmens olyckliga slut...

Dag 0,

Denna uppdatering kommer inte från Kyoto, mina drömmars stad, där luftfuktigheten är lika hög som de vackra bergen staden omges av och förvandlar horisonten till en dimmig lummighet. Jag befinner mig inte ens i solnedgångens land. Istället sitter jag i köket tillhörandes min lägenhet, hemma i Umeå. Sverige.

Det är ett ovanligt kallt och grått Umeå. Inte bara för att hösten nu på riktigt har kommit till staden och därmed så sakteliga påbörjat sin eldfärgning av träden, till vilket också den regngrå himlen med sina karga vindar hör. Men den största kylan och den mest tråkiga av grå färger återfinns i huvudsak i mitt hjärta. För jag hör inte hemma här, inte just nu - inte idag. Ändå sitter jag nu och beskriver min sorg istället för den euforiska lycka som var beställd och planerad att anlända.

Så vad har då hänt? Vad har gått snett? Vad har lett till detta olyckliga slut på en så vacker dröm?

Fel vid incheckning. Missat plan. Returresa. Jag lämnade Umeå på förmiddagen igår, som planerat, och anlände till Helsingfors drygt en timme senare. Där fick jag ta hand om mitt incheckade bagage och satte mig sedan för att äta lunch, dricka kaffe och flitigt studera partiklar i det japanska språket - en av mina akilleshälar och den kanske svåraste tröskeln att överkomma för att kunna bli riktigt bra på att tala språket. Med en timme kvar till avresa befinner jag mig i kön till incheckningen och 15 minuter senare lämnar jag den, med resväskan kvar i min ägo och den växande paniken innanför bröstet.

TITEL Lunchmåltid och studiematerial

Jag står nämligen vid incheckningen för sent, eftersom jag fortfarande har en resväska som behöver lastas ombord på planet. Personalen ringer snabbt till gaten men det är för sent, man har redan stängt luckan till bagageutrymmet och trots hur det fortfarande kvarstår 45 minuter av påstigningen så finns det inget att göra. Jag behöver ta ett steg åt sidan och försöka lösa problemet vid en specialdisk, där man efter ytterligare ett samtal och diverse granskningar meddelar att jag är så illa tvungen att kontakta supporten för Finnair samt Japan Airlines, vars hjälpcentra ligger en trappa ned.

Oron växer. Vad händer med min resa? Kommer jag mig iväg senare samma kväll alternativt mitt i natten? Eller måste jag rent utav spendera något dygn på flygplatsen i väntan på nästa plan??

40 minuter senare med den väldigt hjälpsamma, och smått förtvivlade, personalen bakom disken på hjälpcentrat faller den tyngsta av domar. Biljetten är upplöst, det finns inga som helst lediga platser de närmaste dagarna och vill jag försöka ta mig iväg på lördag istället så kommer den biljetten att kosta mig en hel månadslön... Och då är det inte ens säkert att jag har kvar min returbiljett, eftersom Japan Airlines tar min misslyckade incheckning som att jag aldrig ens har dykt upp och således annulleras biljetten helt - tur och retur. Därför kan den heller ej vare sig ombokas eller återbetalas.

Ytterligare 20 minuter senare har jag lyckats få tag på en biljett tillbaka till Umeå - till ett pris som motsvarar en tredjedel av vad hela Japan-resan kostade mig, vilket var den billigaste biljetten som gick att köpa. Detta inkluderar då 2 timmars väntan i Helsinki, samt ytterligare 2½ timme i Umeå (som förvandlas till drygt 3 timmar pga försenad flygpersonal). Ledsen och besviken tackar jag för all hjälp och drar mig tillbaka. Nästa anhalt är en butik där jag kan få tag på mat, även om aptiten är lika tillintetgjord som hela min semesterresa.

En extra droppe av förtvivlan, uppblandad med ilska, faller när jag sätter mig ned för att äta min inhandlade smörgås. Jag får då ett meddelande via den reseapplikation som jag har haft på mobilen för att hjälpa mig hålla koll på flygschemat. Mitt flyg har försenats. Med 20 minuter. Ny avgångstid är 17:40 istället för 17:20. Extratid som jag tänker mig hade kunnat bli min räddning och jag fått vara en av de där extremt tursamma personerna som ropas upp i högtalarna.

TITEL Den tröstätna chokladkakan

Så nu vet ni varför det inte blir några fler blogguppdateringar här framöver. Framtida vistelser i Japan är ovissa, men vad som står klart är att min semester för denna höst inte blir av. Resväskan ligger halvt uppackad på sängen, jag har plockat ut alla Marabou-chokladkakor som jag hade köpt för att ge bort till såväl min hyresvärdinna som det rara ramen-paret jag lärde känna i området där jag bodde. En av chokladkakorna har jag redan tröstätit upp, resten tänker jag dela ut till vänner - av rädsla att annars äta upp allting :P ;(

Det enda som kvarstår att göra nu är att hålla en tumme. För personalen på hjälpcentrat reagerade nämligen starkt på att jag inte hade fått min resväska incheckad hela vägen. Varför behövde den hämtas ut i Helsingfors och checkas in på nytt, när det var samma flygbolag hela vägen från Umeå till Japan? Och varför satt det en bagageetikett uppmärkt SAS på min biljett när jag reste med Finnair? Jag har ringt till Finnairs kundtjänst som också tycker att hela historien är märklig och därför har ett ärende med en anmälan skapats. Så nu kan jag bara hålla tummarna att ett fel begicks av personalen på Umeå AirPort och att detta kan leda till hur jag får återbetalt pengarna för resan. För då kanske jag kan lyckas komma mig iväg igenom inom en snar framtid.

Nu ska jag fortsätta med uppackningen och därefter återgå till det svenska vardagslivet, långt bort från mitt lummiga Kyoto.

2015-09-17 14:00
Loading Google+ Comments ...