Modellföreställningen - del 2
Dag 139,
Vi återupptar detta spännande äventyr där jag lämnade det i söndags, det vill säga inne i det konferensrum där jag och Jeremie nu står tillsammans med vår designer för att dels prova våra kläder, dels gå igenom _ exakt hur_ framförandet kommer att gå till.
Och som jag redan har förtäljt så tillkom det ju ett par "extra detaljer" som jag och Jeremie inte hade en aning om vare sig när vi ställde upp på det här uppdraget, eller ens efter några av de väldigt få möten som vi haft innan Dagen D inträffade. Att vi verkligen skulle få gå längs en faktisk catwalk var en sak, två gånger dessutom eftersom vi skulle göra vissa justeringar till våra outfits däremellan. Men nu berättade alltså Sohyoo för oss att vi i det andra framträdandet skulle "dansa fram" på den långa catwalken... Inte promenera - dansa. För tydligen fanns här två teman som man ville spela på, vilket också skulle höras i de två låtar som man hade valt ut - en per framträdande. Den första låten minns jag inte alls vilken den var men temat var i alla fall "coolt och seriöst". Därav de tjusiga lösmustascherna (lol?) och att vi lugnt skulle promenera fram samt posera på två ställen, plus att jag, som sagt, längst fram på catwalken skulle ta tag i överdelen av mitt klädesplagg och rycka i det på det där "coola" viset.
Och tema nummer två, till tonerna av Hansons gamla dänga "Mmmbop", var lite mer lekfullt och glatt. Därför skulle vi inte bara hela tiden flina som vore vi höga på lyckopiller, utan förväntades även dansa en del. Längst där framme på catwalken fick vi dessutom order om att göra en väldigt, väldigt speciell gest vilken liksom mitt "rycka sig i kragen", fick mig att tänka "Det här är bara coolt här i Japan och ingen annanstans".
Jag ska försöka beskriva detta så gott det går. Ni som läser dessa bedrövliga rader kan ju försöka hänga med och utföra den här gesten själva där ni sitter. Förutsatt då att det inte finns alltför mycket folk runtomkring er, för den här grejen är inte vidare diskret.
Knyt valfri näve men låt pek- och långfingret stå rakt ut som en form av pistolpipa. För nu handen mot ansiktet och placera dessa två fingrar ovanför näsbenet, mellan ögonbrynen. Sära långsamt på sagda fingrar så långt det går och peka därefter hastigt rakt ut - framåt.
Där har ni den. Den coola gesten som vi ombads göra. Jag "bättrade" dock på det hela genom att föreslå en långsam, pekande rörelse från publikens ena sida heeela vägen till den andra. Sannerligen pricken över i här i Japan.
Så, då har ni alltså hela upplägget klart för er nu: först går Jeremie fram längsmed catwalken, stannar upp halvvägs för att posera i 10 sekunder och går därefter hela vägen fram. Ytterligare 10 sekunders posering sker och när han sedan vänder på klacken för att gå tillbaka är det min tur att göra precis samma sak. Väl åter bakom de uppställda kulisserna gör vi en mindre justering till våra outfits och träder därefter fram igen - samtidigt. Här ska Jeremie nu ta på sig ett par pilotbrillor medan jag drar igen blixtlåset till den jacka som jag har tagit på mig. Så dansar jag ut först på catwalken, gör den "coola" gesten, dansar tillbaka och Jeremie upprepar mitt framträdande fast med en egen dans. Sedan står vi där och smårycker till musiken medan Sohyoo dyker upp för att tacka publiken, varpå vi lämnar scenen tillsammans.
Då kvarstår nu alltså bara en plågsam sak: att visa er hur jag och Jeremie såg ut.
Och där har ni det. Jepp. Strax efter bilden togs blev jag uppringd av både David Bowie och Mick Jagger från 1960 som krävde att få tillbaka sina kläder ;P
Vad som däremot hände på riktigt var att vi plötsligt fick 3,5 timmes håltimme... För även om vi nu hade släpat oss dit 8:30 på morgonen, så visade sig ju showen inte börja förrän närmare kl 15:30. Vi skulle dock möta upp Sohyoo här i rummet 13:50 för en extra repetition och genomgång av framträdandet.
Det blev således till att vandra runt, ta en fika, repetera kanji och äta lunch under denna lediga tid. Drack denna riktigt, riktigt goda, kalla chokladdrink på ett himla fint café som hette Excelsior Caffé:
Kommer att sakna hur chokladig all chokladdryck är här i Japan. Kakaohalten är verkligen hög och det gäller även när man köper pulver (alltså oboy) i snabbköpen.
Hursomhelst, raskt vidare till klockan 15 när vi är redo att marschera ut till området tillsammans med alla andra betydligt mer finklädda modeller. Tjejerna hade nämligen riktigt vackra och söta kläder, de allra flesta av dem.
Passande nog har man det här cirkusaktiga tältet för oss modeller att vänta i på att få bli uppkallade på scenen och catwalken. Passande för mig och Jeremie, menar jag, som ser ut som någonting från just en cirkus - typ clownunderhållningen i pausen ;P
Ytterligare en repetition hanns med på plats för att vi verkligen skulle ha full koll på hur vi skulle bete oss på scenen och var exakt vi skulle stå och så vidare:
Därefter blev det typ 20 minuters väntan i tältet innan det slutligen var dags att träda fram. Det var dags för magi. Det var dags för en blandning av coolt och lekfullt. Det var dags för mig och Jeremie och så här såg det då bland annat ut:
Fantastiskt eller hur? Nu har vi inte bara skämt ut oss inför en publik på cirka 40-50 åskådare (kan ha varit fler, försökte undvika ögonkontakt - lika mycket för att tagga ner på nervositeten som att se coolare ut) utan även samtliga följare som den här bloggen har ;P
Och när allting äntligen hade kommit till sin ända, var det dags för samtliga mannekänger att tacka publiken:
Därefter blev det givetvis fotografering, inte endast av vad jag antar bör ha varit arrangörerna och potentiellt. Framförallt ville ju publiken fotografera oss alla i våra fantastiska kläder och roligt nog sprang det fram både en och två tjejer till mig och Jeremie och önskade ha med oss på bild. En av dessa sprang till min ena sida, tog ett fast tag runt min arm och frågade om det var okej att hon höll i mig på det viset (ni vet, armkrok) 8) Hon var så söt i sin uppspelthet att jag nästan lyfte upp henne och sprang iväg ^^
Här på den sista bilden ser ni även Karin och Ida, de två svenskarna från samma skola som jag nämnde i den första delen. Även känd som stackarna som blev hitsläpade kl 7 på morgonen av ingen som helst vettig anledning X)
Men de bar åtminstone väldigt fina kläder!
Och så slutar hela den här sopp... sagan. Nu bara väntar jag på att telefonen ska börja ringa, med anbud om fler modelljobb.
Men fram till dess ska här avklaras såväl muntliga som skriftliga prov. Och framförallt ska jag ha mig en PS4 imorgon lördag, hoppas jag! ställer klockan på 6:30 och lägger sig att sova